Jag tror inte på sammanträffanden. Jag tror att allt som sker händer av en anledning.

Ställer man en fråga t.ex, så får man svar på ett eller annat sätt, bara man är öppen för det.

Jag har funderat länge på det här med hypnos. Det känns som att det finns saker som jag hade behövt komma ihåg. Saker som finns där i hjärnan som jag inte minns, men ändå mår dåligt av. Jag hade velat få fram några minnen, så man kan bearbeta och gå vidare.

Mamma kom förbi för några dagar sen. Hon hade äntligen hämtat ut lite böcker som hon beställt. Hon hade själv börjat läsa en, och tyckte att jag kan ju läsa nåt annat och så byter vi sen.

Gissa vad boken handlar till mycket stor del om? Just det.

Natten har gått bra, med undantag för en stund vid 4-tiden då Adde vaknade och skulle ABSOLUT ha macka och yoghurt.
Efter att ha tjatat på honom i hundra år (kändes det som) gick han med på att äta välling istället. Sen sov vi till strax efter 8.

Niklas har varit förbi här och hälsat på medan hans bil var på verkstan. Alltid trevligt med besök, men extra trevligt nu efter att man har varit sjuk. Det känns som att man har suttit ensam hemma hur länge som helst. Skönt att få lite kontakt med omvärlden igen.

Adrian har precis somnat. Han ville INTE sova, så det blev en sen tupplur idag. Inte mycket annat att göra, än att försöka väcka honom lite tidigare. Han sover ju gärna två timmar, men han kan ju inte sova till 16:30! Nä, senast 15.30 eller så får han vakna. Så det så.

Emma ska bo med oss i helg förresten. Mamma och Anders ska till Luleå, så syster yster får hålla oss sällskap. Alltid najs :)

....

Igår fick jag förresten veta en sak som gjorde mig så superduperlycklig och glad. Jag vill så gärna, men jag får inte säga nåt. Än.

Nu är han piggare, min lilla gullegris. Han har ätit lite yoghurt, och det fick han behålla. Han busar och leker som vanligt nu. Vågar man hoppas att det inte är magsjuka? Kanske var det bara nåt som behövde komma upp?

Annars har jag faktiskt tjuvstartat lite med julpyntet. Myyys!

Nu ska vi laga middag!

Adrian kräktes natten till torsdag förra veckan. Sen har han varit pigg som en mört och glad som en lärka medan hans föräldrar har varit sjuka som aldrig förr.

Igår kände vi oss alla pigga och krya, så idag fick han gå tillbaka till dagis.
Lämnade honom den vanliga tiden och så åkte vi hem och vilade, för efter nattens äventyr (nattskräck igen?) så var vi båda helt slut.

Vid 11 ringde de från dagis. Adrian hade kräkts ner hela sig!
Roger var ute och hämtade vår nya box (har fixat com hem istället för boxer), så när han kom hem var det bara att åka raka vägen till dagis.
När vi kom fram hade han kräkts ännu en gång.

Nu, fyra-fem kräkningar senare ligger gullet och sover på soffan. Helt slut, stackarn.

Konstigt. Han som har varit så pigg!
De sa på dagis också att han har varit så pigg och glad och busig hela morgonen, och han hade lekt bättre än vanligt. Han hade t.o.m sjungit med lite under samlingen.

Nå, det är bara att vara hemma. Jag har missat över en vecka på Jobbvägen. Känns inte bra. Nya tag nästa vecka, förhoppningsvis!

Vi har misstänkt att Adrian lider av nattskräck lite då och då.
Senaste "anfallet" kom inatt...

Han vaknade och var helt galen! Hysteriskt skrikande och tokledsen. Mitt stackars knytte.. Han spände sig som i en båge när man försökte hålla i honom och vid ett tillfälle stod han och dunkade huvudet i väggen! Roger fick ligga i sängen och hålla fast honom så att han inte skulle göra illa sig själv. Efter ett tag så vaknade han till och då var ju allt som lugnt igen.

Nattskräck är läskiga saker. De senaste 3 veckorna har han haft ca 5 "anfall", eller vad man nu ska kalla det.

Jag har läst nånstans att man inte ska väcka barnet eller prata eller hålla om det eller något under anfallet, bara se till att det inte skadar sig och så bara vänta tills det går över. Men det verkar inte funka. Att bara vänta på att det ska gå över alltså.

Roger ringde bvc idag. De trodde också att det var nattskräck. Men om vi vill så kan vi ringa till barnmottagningen och få prata med deras psykolog. Blir det värre så får vi nog ta och göra det. Tills vidare ska vi avvakta.

Bvc sa också att barn i Adrians ålder inte behöver äta om nätterna.
Som om jag inte visste det! Men jag orkar helt enkelt inte bråka med honom om nätterna.. Välling är lättast.
Får han komma upp och äta så är vi vakna i ca 10 minuter, om ens det.
Ska det bråkas hela natten istället så blir det ju inte mycket sömn... Och när man redan är tröttare än en.. död så ja, gissa vilket alternativ man väljer!?

Jag har tänkt på det här ett tag nu. Att jag borde lägga in önskelistan här alltså. Då kan ju alla bara läsa vad han önskar sig, och behöver inte fråga mig hela tiden!
Så här är några saker som Adrian önskar sig i födelsedagspresent och julklapp:

- Prylar med Pingu, Pippi Långstrump, Noddy och Lilla Spöket Laban
- Brio-spis (såg att det fanns en svart på Coop!)
- Köksleksaker (små slevar och grejs)
- Bondgård från Fisher-Price
- Pussel
- Sagoböcker i massor!
- Delar till sin tågbana (en sån där i trä)
- Strumpor i strl 22-24
- Kläder i strl 86 (och kanske lite i strl 92 också)
- Dvd-filmer (typ Noddy, fler Pippi Långstrump ("Pippi firar jul" har vi redan)..)
- AquaDoodle

Sen finns det säkert andra saker som skulle vara bra att ha, men dessa kanske ni kan lista ut själva.
Jag och Roger tänkte köpa en kombinerad födelsedagspresent/julklapp i år. Den är så dyr nämligen. En sån där rattkälke från Stiga!

Idag har jag känt mig nästan frisk. Åtminstone fram till tuppslursdax, då kom lite illamående tillbaka. Men det är ett lugnt illamående, inte alls som tidigare. Jag tror att jag mår illa för att jag har ätit så dåligt, helt enkelt.

Imorgon blir det nog dagis och "jobb" och hela fadirullan. Jag både vill och inte vill... Jag HATAR att ställa väckarklockan på morgonen! Jag vill ju sooova! Imorse vaknade jag och Adrian vid 9.40 nångång. Najs.

Nu sover Addeman och jag ska passa på att leta efter julklappar på nätet. Men vad tusan önskar alla sig då?! Suck, det är tur att det är jul bara en gång om året.

Ta i trä, men jag börjar känna mig lite piggare.
Jag råkade slumra till medans jag låg bredvid Adrian när det var dags för hans lunch-lur.. När jag kvicknade till kände jag mig nästan helt frisk, jag hade nästan inte ont nånstans! Men allt eftersom medvetandet vaknade så gjorde smärtan det också. Lite halsont och huvudvärk, och det snurrar litegrann i magen fortfarande, men jag känner mig piggare. Hoppas det håller i sig nu, och att jag äntligen är på bättringsvägen!

Imorse hade jag så ont i magen att jag knappt kunde stå upprätt.
Och så ont som jag har haft i halsen... Hujedamej, det önskar jag inte nån annan.

Adrian är pigg som en mört, och så GOSIG!
Igår när jag låg och kved i soffan så kröp han upp till mig och sa "mysa".
Och så kröp han nääära näära och spände ögonen i mig och sa lite viskande: Avv joo. Mitt hjärtegryn!

För tillfället ligger han och sover som en stock.
Han ville att jag skulle läsa Bamse, men när jag började så ändrade han sig och skulle läsa själv. När jag kvicknade till efter min powernap så hade han somnat med boken i famnen. Så söööt!

På tal om att läsa så kan han faktiskt läsa några ord. Eller det handlar väl mer om att han känner igen dem, men ändå.
Han kan läsa "Adrian" och "Emma". "Mommo" och "mamma" också, men de blandar han ofta ihop. De är ju ganska likadana.

Han får gå tillbaka till dagis först när vi alla är friska.
Fast helst vill jag ha honom hemma resten av året. Eller tills han är kanske 10 sådär. Annars släpar han ju med sig nästa förkylning eller magsjuka hem snart igen! Blääää!