Tiden går så fort så att jag då och då blir lite förvirrad.
Ibland tror jag på fullaste allvar att det är en liten grabb jag har.
En liten grabb som inte kan nästan nåt själv.
Som han sa i morse när vi busade och låtsades att han var en bebis:

- Jag är ingen bebis, jag är ju stor nu!

Så fort något ser ut att vara det minsta problematiskt är jag där och frågar om han vill ha hjälp. Att han tjatar om att han "kan själv!" beror ju kanske på att han faktiskt kan själv...

Jag vet att han inte är en liten bebis längre, men ibland blir det nästan plågsamt uppenbart att min grabb växer alldeles för fort. Som igår när jag återigen ville hjälpa.

- Behöver du hjälp?
- Nä mamma, det är inte så svårt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...