Jag känner verkligen av den nu. Hela nästa vecka är ett stort stressmoment och jag känner hur hela min kropp liksom ställer in sig på att fly. Jag hatar att vara såhär nervös och rädd, varför kan jag inte få vara som alla andra? Jag funderar faktiskt på det här med medicin.. Inte för att jag mår dåligt längre utan just för stressen. Jag pallar inte. Jag blir så stressad att jag får magkatarr! Och för.. ingenting, liksom. Man ska klara av livet utan att må såhär. Jag vill inte bli stressad över saker som är.. småsaker egentligen. Jag börjar må så dåligt att jag får ont i magen och känner mig konstant illamående. Jag kan knappt äta och knappt sova. Jag hatar det, jag vill vara normal!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...