Jag är helt tom i bollen. Ingen lust, ork eller motivation till något. Det märks så tydligt när det är på väg neråt, och ändå är det först nyligen som jag börjat lära mig att känna igen tecknen. Snart kommer det allra värsta, men jag försöker stå ut för jag vet att det bara håller i sig i några dagar och sen vänder det uppåt igen. Lite jobbigt är det att det svänger så pass mycket i måendet och att jag inte kan göra något åt det, men det är lite lättare nu när jag vet hur det funkar. Kanske kan man liksom koppla sig förbi det på något sätt, och bara göra saker ändå. Bara vara sådär likgiltig men ändå köra hårt. Ingen kan ju fixa saken åt mig, så jag måste ju försöka själv. Livet belönar handling. Se till att skaffa dig det du vill ha, det är bara du som kan. God natt!

Lyssna och njut.. (Och titta på Ed och njut. Snyggers!)

Jag har funderat på en sak.

Om någon skulle få för sig att starta eget här i Kiruna.. Vad skulle man då kunna satsa på? Frisörer, pizzerior och fik finns ju i överflöd, så det kanske man klarar sig utan. Men vad hade ni velat ha i Kiruna? Vad saknas här?

Idag åkte jag till skolan helt i onödan.. Trodde ju att jag skulle ha Nk 12.15, men det var visst Nk B som gällde, så jag kunde snällt åka hem igen. Tur att maken inte hade börjat jobba ännu, så jag slapp ta bussen.

Nu sitter jag och gör något så underhållande så. Jag "städar" datorn. En jävla oreda i en massa mappar, och jag stör mig på det hela tiden. Så nu rensar jag och skriver ordentligt. Ja, vadårå, jag vill ha ordning! Sen att resten av hemmet ser ut som en svinstia.... Tjaaa, det tar jag sen ;-)

Jag lyxade till det och låg i sängen till 06.40 minsann! Jag behöver nämligen bara kliva upp och göra ungen redo och sen sköter maken resten. När de blåser iväg till dagis går jag och lägger mig igen!

Såhär vill ungen bli inbäddad på morgonen. Som en korv, säger han.