Nåt måste jag ha gjort rätt här i livet, eller så finns det någon högre makt som älskar mig oerhört mycket, för annars vet jag inte vad som gjort att jag fått en så underbar son! Än mindre vet jag hur han har lyckats bli så artig och snäll och social. Innan vi gick och borstade tänderna höll han på att köra med några bilar i soffan, och på mig. Plötsligt var min fot lite i vägen och så sa han åt mig att flytta på den. När jag gjorde det så sa han: - Tack för hjälpen! Det har jag aldrig hört honom säga förut. Han har börjat tacka för maten också. Hur gulligt som helst! Och han tackar alltid jätteartigt när han får något han vill ha eller när han får hjälp med något. Tur att dagis finns, så jag får lite hjälp med att uppfostra honom :-P Såhär trött var han idag. Det tog nog inte ens fem minuter så sov han som en liten gris!

Det har faktiskt varit lite varmt i Kiruna idag! När jag och grabben tog en promenad upp till stan kunde jag strosa omkring i jeans och t-shirt. Inte illa! Nu står det still i skallen igen, vet inte alls vad jag ska skriva. Jo, jag vill färga håret! Adjö.

Att man alltid ska ha ont någonstans! Det är väl kroppen som klagar på att jag aldrig kommer iväg till gymmet. När jag tränade som mest hade jag inte en enda krämpa. Idag har jag ont i ryggen. Misstänker att jag sovit i någon konstig ställning, men grejen med att vara överrörlig är att jag kan ha legat praktiskt taget hur som helst. Det är inte så konstigt att man har ont lite här och var egentligen. Nåja, lite smärta klarar jag av. Ska inte klaga över det här lilla. Det finns alltid massor med folk som har det betydligt värre. Nu ska jag äta lite popcorn och mysa med grabben. Sen väntar duschen och kanske en promenad till stan. Shalom.