Jag drömde något lite konstigt inatt, men det gör jag ju å andra sidan nästan varje natt.

Mamma hade åkt iväg med skoter på träsket och bara försvunnit. Alla letade, men bara i någon dag eller så, och sen tog alla för givet att hon var död och bara slutade leta.

Jag försökte förklara att jag kände på mig att hon fortfarande levde, men ingen ville lyssna. Kanske för att jag sa att om hon hade varit död så hade hon kontaktat mig...
Pappa förberedde någon slags begravning i ett garage vid planerna (schyrre) och folk kom dit och lämnade lite blommor. Jag stod bredvid och försökte fortfarande förklara att hon lever!
Plötsligt ringde telefonen och jag kände igen signalen som jag har när hon ringer. Jag ropade att "hon lever, hon lever!" men fortfarande ville ingen lyssna.

Jag pratade med henne en stund och hon förklarade att hon hade varit på månen i två dagar, att det var därför hon inte hade kunnat höra av sig.

Sen var allt frid och fröjd, och drömmen tog slut.
Någon som ställer upp som drömtydare?

 

zappalainen

31 december 2008 15:13

du har ett starkt band till din mor som gör att du känner förändringens vindar blåsa.kanske ett nytt jobb eller så.

http://zappalainen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...